Lilla Elisa klarade sig helt oskadd efter bilolyckan där hon satt i en bakåtvänd bilbarnstol

För ungefär ett år sedan var Elisa, 19 månader gammal, och hennes föräldrar inblandade i en ödesdiger bilolycka. Elisa, som åkte bakåtvänt i en bilbarnstol från Axkid, kom ut helt oskadd ur bilen medan hennes föräldrar drabbades av flera skador. Deras bil stod still när de plötsligt blev påkörda bakifrån av en annan bil. Idag vill Aura, Elisas mor, dela med sig av det som har hänt för att påvisa att bakåtvända bilbarnstolar är lika säkra vid frontalkrock som vid en krock bakifrån. Det här är deras historia:

”Det var den 20 december, 2016, det var en kall men solig dag och hela familjen vaknade upp med glädje då vi hade planerat ett ultraljud. Det skulle vara den dagen som vi skulle se vårt andra barn för första gången. Jag var gravid i tredje månaden.

Efter att ha spenderat dagen på sjukhuset och tillslut fått se bebisen i magen, åkte vi till morföräldrarna för att berätta om den stora nyheten. Därifrån satte vi oss i bilen och var på väg hem. Avståndet mellan de två husen är inte mer än 8 minuter med bil, så att hälsa på morföräldrarna har blivit till en rutin som vi gör nästan varje dag.

Min man satt bakom ratten och väntade på att Elisa skulle spännas fast i bilbarnstolen. Jag brukar oftast göra det eftersom jag ofta sitter i baksätet med henne. Elisa åkte bakåtvänt i bilbarnstol som var placerad bakom passagerarsätet och jag satt bakom förarsätet. Vi hade köpt bilbarnstolen från Axkid bara några få månader tidigare.

Vi hade bara hunnit åka i några minuter när min mobil ringde. Det var en fastighetsbyrå. Några dagar tidigare hade vi tittat på ett hus som vi blivit helt förälskade i och de ringde för att berätta att det fortfarande var tillgängligt, om vi fortfarande var intresserade… Plötsligt, flög mobilen ur mina händer, mitt huvud slungades mot framsätets nackstöd, mina knän klämde ihop min midja tillsammans med bältet och jag såg att min man hade slagit i ratten. Samtidigt släppte jag aldrig blicken från min lilla flicka och jag kunde inte förstå vad som hade hänt!

Jag såg min dotter sittandes oskadd men chockad i sin bilbarnstol, och jag frågade mig själv, omtöcknad och rädd, om detta verkligen hände på riktigt? Allting hände så snabbt men samtidigt upplevdes allt långsamt… Jag kan fortfarande återuppleva hela händelsen i slow motion och jag kan inte radera det ur minnet. Jag kan fortfarande höra min lilla Elisas skärande skrik, rädslan, och detta kommer tillbaka till mig varje gång vi sätter oss i en bil. Det ögonblicket kommer att stanna kvar hos mig under resten av mitt liv.

En bil körde in i vår bil bakifrån. Vi hörde inte att bilen bromsade, just för att den inte bromsade överhuvudtaget! Föraren hade inte sett att vi var där, precis framför. Vi fick i efterhand höra att föraren var distraherad. Jag vet inte vad som kan vara viktigare för föraren än att ha koll på vägen vid det tillfället, men det förändrade mitt liv. Vår bil stoppade bilen som åkte in i oss. Föraren åkte i ca 70 km/h när den krockade in i vår bil. Vi stod still vid en korsning, och väntade på att föraren framför oss skulle svänga till höger. Jag kan inte låta bli att undra, vad hade hänt om en fotgängare hade korsat samtidigt? Vi skulle ha kört över dem! Vår bil drogs med flera meter och vi kolliderade nästan med bilen framför oss.

Rädsla fyllde mig, att höra min dotter gråta och den yrsel som jag kände efter kraschen fick mig att gråta. Jag kunde inte hjälpa det. Tusen saker snurrade i mitt huvud. Är hon okej? Är min man okej? Och barnet? Jag tänkte på alla utom mig själv men jag kände en intensiv smärta i underlivet.

Bara några minuter senare anlände en ambulans. De öppnade dörren och instruerade mig att inte röra på mig samtidigt som de placerade en krage runt min nacke.

Jag kommer ihåg att jag såg räddningsfordonens varningsljus återspeglas inuti bilen och jag kunde fortfarande inte sluta gråta, allt hände så snabbt. Därefter dök flera poliser upp och öppnade min dotters dörr och, efter att hon var kontrollerad av ambulanspersonalen, sa en polis till mig att ringa till någon som kunde komma och hämta min dotter.

Jag kunde nästan inte tro på det, men hon var oskadd. Hennes bilbarnstol hade skyddat henne från skador. Det var en stor lättnad men jag var fortfarande rädd för att tänka på hur den lilla i magen mådde. Vi hade just träffat honom och skrämmande tankar som jag inte ens vill komma ihåg invaderade mitt sinne. Lyckligtvis, senare på sjukhuset, fick vi bekräftat att han också mådde bra.

Min man led av whiplash och flera blåmärken och hade under flera dagar en känsla av att ratten hade fastnat i bröstet. Jag hade blåmärken på mina knän, på mitt huvud och jag kunde se märket från bältet nära min vänstra axel i några veckor. Hittills har jag inte kunnat köra, eller tänka tanken av att sätta mig framför ratten igen… Jag som älskade att köra bil! Jag lider av nack- och ryggsmärta och har en permanent skada i min käke. Det gör ont när jag tuggar, gäspar, pratar eller ens när jag försöker skratta mjukt.

Den dagen ändrade mitt leende för alltid, men jag kan försäkra dig om att jag aldrig kommer att sluta le, även om det gör ont. Det kan ha förändrats mitt sätt att le, men jag är så tacksam över att min fantastiska familj och jag lever. Finns det någon bättre anledning till att le?”

Aura en el hospital después del accidente


Elisa i sin bilbarnstol

Vi är ett svenskt företag som brinner för barns säkerhet i trafiken. Vår lösning är ett bakåtvänt åkande, så länge det är möjligt. Vi tror på att säkerhet, komfort och utbildning måste gå hand i hand. Genom förbättrade standarder och höjd kunskap räddar vi liv.

info@axkid.com
Besök vårat kontor
Odinslundsgatan 17
412 66 Göteborg